Fukteksem
Fukteksem är en hastigt uppblossande ytlig bakteriell infektion i huden hos hund. Utslagen ses oftast på kinden, halsen, nacken, huvudet eller låret, men kan även förekomma på andra ställen på kroppen.

Det brukar börja som en liten sårig förändring, men efter bara något dygn har det utvecklats till ett större område med kladdig, hoptovad päls och rodnad hud. Ibland ses områden med död, pergamentliknande hud.

Veterinärer brukar kalla lidandet för "hot spot". Man kan höra många andra benämningar såsom sommarsår, retrievereksem, m.m.

Sommartid ser man en ökad frekvens av fukteksem. Orsaken är då vanligen att man får en snabb tillväxt av bakterier i huden på grund av att det blir varmt och fuktigt i pälsen. Vissa hundar, ofta långhåriga raser som Golden Retriever, New Foundland men även Schäfer och Rottweiler, kan drabbas av denna akuta inflammation i huden: dermatit. Ofta drabbas hundar som badar mycket.

Man vet inte säkert varför hundar drabbas, men orsaken kan vara löss, tät päls, fukt, spot-on-preparat, fästingar med mera. Det kan också vara kliande insektsbett eller allergier som gör att eksemen blossar upp. Det är viktigt att veta att dessa förändringar även kan uppkomma som en reaktion på angrepp av hudparasiter, framför allt löss.

Man ska alltid söka veterinär snabbt om man misstänker att ett fukteksem håller på att blossa upp. Behandlingen går ut på att klippa bort all päls över området och sedan tvätta och lokalbehandla med en kräm som innehåller både antibiotika och kortison. Ibland måste man även behandla med antibiotika i tablettform. Om man misstänker att parasiter är orsaken, måste förstås dessa behandlas också.



Klåda
Varför kliar sig min hund/katt?
Den frågan får vi höra ofta och ibland krävs det detektivarbete för att hitta orsaken. Man räknar med att hela 25 procent av alla besök till kliniken har någonting med huden att göra.

Det finns hundratals andra anledningar till varför din hund eller katt kliar sig. Här tar vi upp de vanligaste men det är ändå en liten del av alla orsaker. För att komma till botten med besväret måste man ha en bra veterinärkontakt och kanske måste man komma på återbesök tre till fyra gånger.

Ibland hittar man t.ex. ohyra vid första besöket och då är saken klar. Men oftast krävs det en ordentlig utredning och den tar lite tid. För det mesta lyckas vi. Det finns många olika diagnostiska prover man kan ta och ofta ser man sekundära problem t.ex. bakteriella infektioner eller svamp som först måste tas om hand innan man kan hitta det grundläggande problemet.

Ohyra kan vara en orsak till att en hund eller katt kliar sig. Loppor, löss, mjällkvalster och rävskabb är vanligast och bland dessa är loppor absolut vanligast.

En annan orsak till klåda, som tyvärr ökat allt mer de senaste åren, är allergier av olika slag. Hundar och katter kan, precis som vi, bli allergiska mot både olika födoämnen (foderallergi) och luftburna ämnen som pollen och kvalster (atopi). Hos en del djur förekommer även kontaktallergi mot t ex plast.


Loppor lever sitt liv mestadels i omgivningen där värddjuret lever. Ditt hus/lägenhet är således även loppans hem. Djuret smittas utomhus eller av en smittbärare. Loppans ägg läggs med förkärlek i golvspringor och mattor hemma. När dessa kläcks till en larv måste dessa få mat och den består av loppans avföring som till stor del består av blod. Loppan suger alltså blod från värddjuret och lägger sin avföring i djurets päls. Avföringen trillar sedan ner till larven i mattan. Vid stor loppinfektion kan man se dessa små "korvar" i djurets päls. Klådan kommer av loppans saliv som är starkt klådbildande. Man kan dessutom bli allergisk mot saliven och då blir problemet än större. I mikroskop avgör vi vilken typ av loppa det är. Det finns många olika.

Löss är mer ovanligt och syns framförallt på katter som är sjuka av en eller annan anledning. Katten slutar då att slicka sig och lössen kan utvecklas i fred. Lössen lever hela sitt liv på värddjuret och är därför inte så smittsamt i omgivningen. Äggen klistras på ett hårstrå och syns i pälsen om man tittar noga. Hundar kan så klart smittas och får då måttlig klåda.

Mjällkvalster kallas även kaninkvalster. Det är små men synliga kvalster som lever på djuret och lägger sina ägg på hudens översta lager eller på hårstrån. Vanligtvis ser man en ökad mjällbildning till följd av kvalstrets retning i huden. Denna mjällbildning är vanligast på djurets ländrygg. Både hund och katt drabbas. Kaniner drabbas ofta. Tjock, lite fetaktig mjällbildning oftast på ryggen, är vanligtvis mjällkvalster på kanin. Diagnos får vi genom att skrapa huden och titta i mikroskop.

Rävskabb smittas hundar oftast av när dom sniffar eller rör vid stället där räven kliat sig. Katter kan i princip inte drabbas av rävskabb. Denna ohyra lever i huden och gräver gångar där honan lägger sina ägg. Klådan är enorm och hunden kan ofta ej sova, stannar ofta på promenaden och kliar sig. Vanliga ställen är ben, öronsnibbar och ljumskar men kan naturligtvis drabba andra ställen. Räven lider ohyggligt och ser man en skabbangripen räv skall man försöka ordna så att den skjuts, dels för att den skall slippa lidandet men även för att hindra smittspridning. Hundarna kan vi bota på ett enkelt sätt. I princip kan samma medicin ges till en räv om man har en lada eller liknande där den kan stängas in under två veckor. Rävskabb är mycket smittsamt även mellan hundar. Alla hundar i samma hushåll bör behandlas samtidigt. Diagnos ställs genom att skrapa i huden och titta i mikroskop alternativt kan man ta ett blodprov och leta efter antikroppar mot rävskabb. Här på Gotland är vi ännu så länge förskonade från rävskabb.


Ofta får vi frågan om kattens/hundens loppor, löss mm smittar till människa. Det gör dom inte! Visst kan loppor bita en människa men vårt blod fungerar ej för loppans fortplantning, men det kliar ändå. Kliar det på dina ben så är det ofta loppor. Mjällkvalster biter ibland på magen och underarmarna. Rävskabb kan i undantagsfall smitta men vi har aldrig sett en sådan överföring så det är ovanligt. Rävskabb kan ej fortplanta sig på människa.


Allergier är vanliga hos våra hundar. Hundar och katter är allergiska mot samma saker som vi men får ej rinnande ögon eller nos. Deras "allergiceller" sitter istället i huden och det leder till klåda där. Vanliga ställen där det kliar är ljumske, flank, svansrot och öron. Klådan är ibland säsongsbetonad om de tex är pollenallergiker. Vanligtvis syns det inget i huden men den kliar ändå. Ibland blir det infektioner med bakterier till följd av allergin och då kliar det ännu mer. Diagnosen ställer vi genom ett blodprov, efter ca 4v. får vi ett svar där vi ser vad djuret är allergisk mot. Sedan kan man med en speciell injektionsbehandling ofta hålla hunden klådfri eller i alla fall minska klådan. Antihistaminer, essentiella fettsyror (fiskolja) och ibland kortison är andra mediciner som används.

Foderallergi är en populär diagnos just nu och i varje butik kan man köpa foder som är "icke allergiskt". Foderallergi är mer ovanligt än man kanske tror. Klådan liknar den vid t.ex. pollenallergi men kan vara mer uttalad. För att hitta en foderallergi brukar vi först utesluta allt annat som kan ge klåda och sedan startas en mycket sträng diet med speciella foder. Att bara byta foder i någon vecka är helt overksamt, den nya dieten måste följas i minst 8v. En eliminationsdiet som det heter, måste vara strikt styrd och ingredienserna måste väljas med omsorg. Kontakta din veterinär. Det talas en del om blodprov som skulle kunna avslöja en foderallergi och vilket protein patienten ej tål. All ledande litteratur på området konstaterar att detta prov ej går att lita på. Vi använder därför inte det.

Kontaktallergi kan förekomma på hundar men är ovanligt p.g.a. att pälsen utgör gott skydd. De områden som kan drabbas är tassar, nos, läppar, och ibland buken. Tassarna kan vara känsliga mot t.ex. golvpolish. Nosen kan vara känslig mot plastmaterial som används till matskål.


Några ord om kortison: Kortison är ett bra preparat mot klåda men det kan ge biverkningar och vi använder det med försiktighet. Kortison dämpar i princip all klåda ganska bra oavsett ursprung men bäst är det vid allergiproblem. Ofta kan man dock med antihistaminer, tillsats av essentiella fettsyror och medicinska schampo slippa använda kortison. En del hundar klarar sig dock inte utan kortison men det är ett fåtal.







Öroninflammation
En av de vanligaste orsakerna till besök hos veterinären är problem med öronen. Hunden eller katten skakar på huvudet, kliar sig eller har ont, eller ägaren ser att djuret har något sekret i öronen. Ibland luktar det illa.

Insidan av öronlappen och/eller hörselgången blir röd och irriterad, ibland sårig. Sekretet som bildas kan vara gult, brunt eller varigt.

Vissa öroninflammationer är enkla att behandla medan andra är besvärligare. Ibland kan det behövas mycket långa behandlingar och flera kontroller innan allt är utläkt.

Hörselgången
Hörselgångens längd varierar mellan 5-10 cm. beroende på ras och är till skillnad från vår, vinklad. Den är beklädd med hud som, precis som den vanliga huden, innehåller hårsäckar och olika typer av körtlar. Körtlarna producerar öronvax och annat sekret. I ett väl fungerande friskt öra transporteras vax och sekret uppåt till ytterörat. Örat är alltså självrengörande.

Allergier vanlig orsak
Det är alltid flera faktorer som samverkar innan en öroninflammation bryter ut. Hängande öron ökar risken för öroninflammation liksom mycket hår i öronen, varmt och fuktigt väder och hög sekretproduktion i öronen. Men det behövs också någon direkt utlösande faktor. Allergiska problem, parasiter som öronskabb, tumörer eller polyper i hörselgången, främmande partiklar som växtdelar, kan utlösa öroninflammationen men även hormonella störningar som påverkar sekretproduktionen i öronen.

Allergier är en av de absolut vanligaste orsakerna till öroninflammation hos hund. De flesta av dessa hundar har klåda även på andra ställen på kroppen, men ett antal hundar har öronproblem som enda symptom på sin allergi. Öronskabb är mycket vanligt förekommande, speciellt hos katt. Det är också mycket smittsamt, även till hundar. Därför skall alla hundar och katter som haft kontakt med varandra, behandlas samtidigt.

Bakterier och svampar
När hörselgången blir skadad och inflammerad börjar de bakterier och/eller jästsvampar som finns i öronen att växa till. Bakterier och jästsvampar förekommer alltså helt normalt i öronen i liten mängd. De tar chansen att föröka sig när hörselgången är skadad och förvärrar då kraftigt öroninflammationen.

Kronisk öroninflammation
Det finns en risk för bestående förändringar i hörselgången. Om t.ex. en allergisk hund inte behandlas för det grundläggande problemet eller om en öroninflammation inte läkt ordentligt innan behandlingen avslutas, kan det utvecklas en kronisk inflammation. Inflammationer i mellanörat kan också ge bestående men. Av en öroninflammation kan hörselgången bli trängre, mängden sekretproducerande körtlar fler och det blir svårare att rengöra och behandla. Det hela blir en ond cirkel.

Öronundersökning
För att skaffa information om en öroninflammation tittar veterinären först på öronlappen och området runt örat. Därefter undersöks hörselgången med ett s.k. otoskop. Man kontrollerar att trumhinnan är hel, och tittar efter förändringar i hörselgången. Sekretet i öronen ger ytterligare information. I mikroskopet letar veterinären efter öronskabb men också efter vilka typer av bakterier som finns där och om det finns jästsvampar. Vid kraftigare öroninflammationer hittas också vita blodkroppar i öronsekretet.

Vad man finner i mikroskopet är en stor hjälp för att kunna välja rätt behandling. En del bakterier är extremt svårbehandlade. Hittas sådana vid mikroskopundersökningen så görs även en odling och resistensbestämning. Man får då veta vilken bakterie det är och vilket antibiotika som är bästa valet i just detta fallet.

Behandling av öroninflammationer
Rengöring är en mycket viktig del av behandlingen. Medicinen som droppas ner i örat fungerar dåligt om örat är fyllt med sekret. Vaxet är också irriterande i sig, så det måste bort. Man använder lämpligen något vaxlösande preparat som t.ex. Oto-Clean®. Det droppas ned i riklig mängd, varefter man masserar i minst 30 sek. Efter ca 10 min. kan man torka ur örat med bomull eller mjukt papper. En hel del av öronrengöringsmedlet har skakats ut under tiden.
Använd aldrig tops (bomullspinnar) långt ned i hörselgången utan endast i de yttre delarna, alltså så långt man kan se.

Öroninflammationer behandlas i första hand med örondroppar, vanligen i 10-14 dagar. Olika örondroppar innehåller olika typer av antibiotika och oftast också något medel mot jästsvamp. Dessutom innehåller örondropparna kortison som minskar svullnad och klåda.

Till allergiska öronproblem kan det gå bra att använda droppar som bara innehåller kortison. Öroninflammationer behandlas sällan med antibiotika i tablettform, möjligen vid utpräglat kroniska infektioner och alltid vid inflammationer i mellanörat.

Förebyggande åtgärder
Hundar eller katter som ofta drabbas av öroninflammationer behandlar man med förebyggande medel. Att hålla vaxet borta med vaxlösande medel är ofta effektivt och gör att hunden eller katten drabbas mer sällan av öroninflammationer.

Får ditt djur ofta öroninflammationer så fråga din veterinär vad du kan göra för att förebygga nya inflammationer. Även om du inte kan förhindra att din hund eller katt drabbas så kan du säkert åstadkomma att öroninflammationerna kommer mer sällan och kanske blir mindre allvarliga.

Drabbas din hund eller katt av en öroninflammation så vänta inte med att söka veterinär hjälp. Ju tidigare rätt behandling sätts in desto större är möjligheterna att lyckas med behandlingen och djuret slipper ett onödigt lidande.







Klokapselbrott
Hundar råkar ibland ut för kloskador eller klobrott. Ofta uppstår skadan i samband med att klon fastnat i till exempel en gallertrappa eller något liknande.

Vid uppkommen skada uppstår ofta en ymnig blödning som dock avtar ganska snart. Vanligtvis blir hunden halt på det skadade benet. Den skadade tån ömmar vid beröring och hunden slickar sig på den onda tassen.

Vid lindriga fall läker skadan utan komplikationer. Ibland uppstår dock en inflammation vid den skadade klons klofals. I dessa fall måste hunden behandlas av en veterinär. För att kunna inspektera tån är det ofta nödvändigt att ge hunden ett lugnande preparat eller att söva hunden. Om klokapseln är helt borta räcker det ofta med att bandagera tassen. Om däremot delar av klokapseln finns kvar måste alla rester tas bort för att såret skall kunna läka utan komplikationer och för att en ny normal klo skall kunna växa ut. Det gäller speciellt då rester av klokapseln ligger inbäddade i klofalsen. det område från vilken en ny kapsel bildas och växer till. Ibland kan det vara svårt att få bort alla rester och hunden måste kanske opereras ytterligare en gång. Vid en inflammerad klokapsel behöver hunden behandlas med antibiotika.

När klokapseln är avlägsnad ligger pulpan blottad vilken är mycket öm under de närmaste dagarna. Man bör då skydda tassen med ett tassbandage. När det har bildats en tunn hinna över pulpan och det går att beröra klon utan att hunden reagerar för smärta, kan hunden klara sig utan bandage. För att stärka kapseln innan den är tillräckligt hård kan man stryka på ofärgat nagellack.

Ibland är skadan så komplicerad att den inte läker. Till exempel om inflammationen trots antibiotikabehandling sprider sig in till tåns skelett. I dessa fall kan det vara nödvändigt att amputera hela tån.

Ifall tillväxtzonen skadats får hunden en defekt klo, en så kallad kartnagel. Det är inte farligt för hunden men kan leda till svårigheter när klorna skall klippas.

För att minska risken för kloskador bör hundens klor vara välklippta.


SENASTE NYTT!

Tandsten
Vår tandsköterska utför tandstenssaneringar på hund och katt. Vid inlämning av djur för munsanering skall den vara fastande sen 12 timmar och välrastad (hund). Dessa behandlingar behöver bokas i förväg.


Öppettider
Mån-fre 8-18
Lör 10-15
Sön STÄNGT
Telefon: 0498-296288

Vaccination
Vi har drop-in på vaccination varje dag när vi har öppet!
Även drop-in för hankattkastrationer varje vardag mellan 8:30-9:00. På helgen har vi endast drop in av hankatter i mån av tid. Katter som skall kastreras ska vara fastande
minst 12 h, vatten är ok! Rekommenderad ålder för kastration av han och honkatter är minst 6 månader




Uppfödarklubb
Vi har en uppfödarklubb! Se mer under fliken Uppfödarklubb

Facebook
Gilla oss på Facebook

Vi gör laserbehandlingar!
Titta under fliken för träningscenter för mer info!

Nya medarbetare!
Vi söker nu nya medarbetare, titta in på sidan Jobba hos oss för mer info!

Mail
info@gotlandssmadjursklinik.se

Jobba hos oss!
Vi söker nya medarbetare!

Boka ditt självsim här!
Boka tid

Stängt 6/6
Torsdag 6/6 Nationaldagen har vi stängt och återkommer fre 7/6